lördag 16 januari 2010

Oslo calling?

Det visade sig att mobilen inte alls var glömd hos mamma, jag hade bara inte letat ordentligt. Maj gaaad vilket spännande liv jag lever! Mobiler hit och mobiler dit. Att ni hänger med i svängarna...

Det kliar i hela mig att komma bort från det här. Jag gör inget vettigt om dagarna alls. Det är väldigt skönt att ha tid och möjlighet att vara med mina bästa vänner och familjen, det är det verkligen. Men jag har ingen vardag här, inga pengar och inga direkta måsten. London var ett säkert kort men nu är allt upp-och-ner. Sakta har det gått upp för mig att det kanske inte är rätt. Att jag behöver något annat, något nytt. Se allt från ännu ett perspektiv istället för det trygga som England har blivit. Så nu verkar det som om jag drar till Oslo om en dryg vecka. Det kanske blir pannkaka av alltihop men jag ger det en chans. Och världens bästa Amanda finns ju där!

(Jag är hemma hos pappa och min mobil är glömd hos mamma, bara så ni vet)

söndag 10 januari 2010

we'll sing in the sunshine


Det är inte klokt vad man blir slö av att kombinationen ledighet och vargavinter. Mitt rum hos mamma har sett bättre dagar(kanske inte så många, jag har väl aldrig varit något städfreak direkt...), facebook har inte blivit besökt sen runt nyår(om ni väntar på svar där, förlåt!) och framtiden är obestämd. Jag sover om dagarna och är vaken varje vargtimma.

Klockan tolv hoppar jag på ett tåg mot Götlaborg för att där möta Tina och Emma och prata om framtid, dåtid och nutid. Men mest framtid. Och England förstås.

torsdag 31 december 2009

Goodbye old England, until next year's snow

Puh! Det tär på krafterna att ta igen nästan fyra månader utan att baka. I dag/kväll har jag sprungit runt som en väldigt lycklig galning och bakat minttoppar och citron- och marängpajer inför nyårsmiddagen hemma hos Bullen och Johan i morgon. Kakorna kunde jag ha gjort i sömnen men pajerna var klurigare(och kanske därför roligare) att baka.

Julen och allt runt om kring har varit fint men väldigt stressigt, allt blir lite jobbigare med en förkylning och ett knä som är paj. Mannen i mitt (och de flesta runt Christina och Magnus) liv döptes i söndags och det gick så bra. Noel grät inte ett dugg utan försökte plaska i dopfunten. Stenhårt.

Klump-i-halsen-låten:



Jag ska tillbaka.

(Vad kul att du hittat hit, Tina. Jag håller med!)

torsdag 17 december 2009

Tänk om jag aldrig hade träffat er?




Ett axplock av alla fina människor jag har fått äran att lära känna här. Fan vad bra ni är.

tisdag 15 december 2009

Mama, I'm coming home






Klatsarsel som jag är snubblade jag illa natten till söndag och skadade mitt högra knä, rätt illa också. Men det har gått från att jag höll på att falla ihop i en hög och svimma när jag försökte gå i söndags till att fungera rätt okej idag så det kunde varit värre.
Saken är den att det är avslutningsmiddag med hela klassen i morgon med efterföljande utgång som jag nu inte kan vara med på. Inte kul men något självförvållat.

Till något mycket roligare! På fredag kommer jag hem till Sverige och får träffa alla fina ni igen. Bättre blir det knappast.

fredag 4 december 2009

nattens

- I need to go home. - You are home.

Första gången jag såg Almost Famous var på Kapellevägen med Elin. I går/förrgår såg jag den igen i Emma och Johannas bunker och den var ännu bättre än jag mindes. Jag är nöjd med att vara ung nu, absolut. Men tänk att vara ung på 60- och 70-talet.

"Never take it seriously, you never get hurt. Never get hurt, you can always have fun. And if you ever get lonely, you just go to the record store and visit all your friends"

"Look under your bed, it'll set you free"


"This song explains why I'm leaving home to become a stewardess"


"They don't even know what it is to be a fan. Y'know? To truly love some silly little piece of music, or some band, so much that it hurts"