måndag 26 maj 2008

You hold yourself up and you hold yourself in and pray that you're growing

Känner mig lite vilsen idag. Ena stunden har man det mesta inom kontroll och sen helt plötsligt tappar man det och undrar var fan det tog vägen. Vojne, vojne.

Sister, It's the opposite of hallelujah
It's the opposite of being you

söndag 25 maj 2008

Grattis mor!


"Jag har en mor som tänker på allt! Hon vet vad som ska till om man vill leva. Men hur visste hon att vi bara har ett par saltkorn kvar?"
"Det är kanske sånt som en mor känner på sig", trodde Lill-Klippen. "När det är något nödvändigt som tryter för hennes barn."

(Från Ronja Rövardotter)

Zinkensdamm, SR, SVT och någonstans utanför Flen...
















Så äntligen lite bilder från Stockholm! Alla bilder är snodda av Elin Svensson och ligger lite hipp som happ, men det får ni ha överseende med...

lördag 24 maj 2008

"Get out of here! I love TV!"


Jag är hemma hos Bullen. Jag tycker om Bullen. Vi har ätit frukost på hennes altan och sett på Sex and the city. Har jag nämt att jag tycker väldigt mycket om mina pistachvänner?
(Bilden är den samma som skrivbordsunderlägget på datorn. Bullens sambo är grävare, what can you do?)

fredag 23 maj 2008

Zero the desk

Jag älskar att lära mig saker. Jag älskar att veta saker och att pröva min kunskap. Jag älskar att försöka förstå hur jag och andra människor fungerar, både som individer och i sociala sammanhang. Egentligen vet jag att jag borde söka mig till ett yrke som stimulerar mig och har med ovan skrivna att göra. Men hur ska jag kunna göra det utan att hämta andan först? Jag beundrar verkligen er som sökt in till högskola redan och framförallt för att ni fortfarande känner er motiverade att plugga efter 12(!) år i skolan. Att läsa ämnen som inte intresserar eller att lära sig saker på skittorra sätt har sakta men säkert tagit död på min motivation. Hur ska jag kunna välja vad jag vill bli och ha kraft att läsa till det om all fakta som jag inte vill kunna ligger i vägen för det jag brinner för?


Om mindre än två veckor tar jag studenten med betyg som, om jag får säga det själv, inte i närheten speglar hur kapabel och smart jag faktiskt är. Jag att min potential är bra mycket högre än vad jag har visat på gymnasiet och jag vet inte riktigt var det gick fel. Kanske är det som det är när man är liten. Småbarn som tex lär sig att gå tidigt utvecklar språket senare och vice versa. Jag har utvecklats extremt mycket som person under de här tre åren och det kanske har hindrat mig från att verkligen lägga min själ i skolarbete. Allt annat har varit viktigare än skolan och trots allt så kan jag inte säga att jag ångrar någonting. Jag är hellre en stark person med dåliga betyg än lika osäker som jag var när jag var 16 år fast med 2.0 poäng.


Som vanligt kanske inte min text gjorde någon annan än mig själv klokare, jag behövde bara reda ut mina tankar.
(Talk Taxis är alldeles för bra för att vara utan skivbolag.)

"Have you seen my collection of chairs?"


Cross the road,
but hold my hand
Cross the road
there wasn't a dry eye


onsdag 21 maj 2008

Kanske är jag kär i dig



"I saw on TV about this little kid

who had a pig for a pet

His mom had once been attacked by a dog

And this pig was the closest he could get

This has of course nothing to do with anything,

I'm just so nervous when I'm talking to you

All I think about all day is kissing you"

tisdag 20 maj 2008

Angående framtiden

Jag har två små saker kvar till jag kan skicka iväg mina au pairpapper till England och mitt humör pendlar från nervös till exalterad. Just nu är jag kan jag knappt sitta still för att jag är så spänd! Ambivalens brukar nästan alltid drabba mig när jag står inför avgörande val och det är kanske inte så konstigt. Den här gången där emot är jag så säker man kan bli över att ha tagit beslutet att flytta till ett land man aldrig har besökt. Något som inte heller är ovanligt i mitt fall är att jag är stensäker på någonting och någon månad senare så har jag ändrat mig, men beslutet om att bli au pair tog jag redan i somras och jag har inte ändrat mig eller ens tvekat en enda gång. Visst finns det mycket som kan skita sig, familjen kan vara hemsk, maten ännu värre för att inte tala om vilken hemlängtan jag kommer få. Men jag kan ju alltid åka hem om det skiter sig och veta att det inte var bra. Jag kan bara riktigt ångra något som jag inte har gjort.

söndag 18 maj 2008

"Jag lever imperfekt i presens"

Underbaraclara utmanade sina läsare att fylla den här listan och vad gör man inte för sina favorit bloggare?

För fem år sedan.. Var jag fjorton år och genomlevde den mest turbulenta tiden i mitt liv hittills.
För tre år sedan.. Skulle jag snart sluta nian och var väldigt sugen på att börja ett nytt liv på gymnasiet.
För ett år sedan.. började jag planera inför studenten.
Igår.. Var Elin hemma hos mig och vi fixade med det sista till Au-pairansökningarna
Imorgon.. Börjar min sista riktiga skolvecka. Plus att jag ska skicka iväg papperna till England.
Om ett år.. Har jag spenderat åtta månader i England
Om tre år.. Kan jag inte ens föreställa mig...

lördag 17 maj 2008

Hemma är där hjärtat finns. Vart ska jag börja?

Fyra mysiga dagar i Stockholm är över och jag är hemma i min lilla värld i Uddevalla igen. Stockholm är Stockholm, studiebesöken var kul (att knalla runt inne på Sveriges Radio var "surreal but nice") men det som gjorde resan riktigt jäkla bra var sällskapet. Svensson, Karlsson, Amanda, Caroline och Vickan. Mina skrattmuskler är i nivå med en bodybuilders biceps vid det här laget, tack för det mina fina vänner. Jag skulle kunna berätta fantastiska historier om Björnekostymen, Björn Gustavsson, mytomani, Jason Mraz, girl-talks, köttpåsar utanför Flen och cookie dough-glass men jag är trött och behöver min glädjesömn. Sussa sött.

(Bilder kommer... Kanske.)

(Break-a-leg på måndag, älsklingssyster)

tisdag 13 maj 2008

Pistachvänner och tanketussar

Två
pistachvänner,
Oggy & Elin
Idag (eller igår om man måste vara petnoga) träffade jag pistachvänner. Dom är min lycka.
Uddevalla var ganska kallt men ändå bedårande i solen. Jag är nyförälskad i min hemstad och som alltid när jag är nyförälskad så måste det ta slut, om inte för alltid så i alla fall för en tid.
Det slog mig när jag skrev detta, precis nu, att jag bara blir förälskad när jag innerst inne vet att det inte kommer att hålla eller ta slut inom en snar framtid. Det sorgligt, kanske tillochmed patetiskt, och jag har aldrig tänkt på det förut... Det är precis därför jag älska och hatar att skriva mer än allt annat. Det organiserar mina tankar och får mig att se saker som jag tussat ihop i ett hörn av min hjärna, på gott och ont. Mina texter inte alltid bra, ännu mer sällan vackra, men dom innehåller alltid sanningar, tanketussar, från min hjärna.

En pistachvän, Sandra, skriver bra och fotar fint. Medsocker.blogg.se

söndag 11 maj 2008

Liten tanke bara

Det är mitt i natten och riktigt dålig TV är mitt enda sällskap(om man inte räknar med Sanna som ligger och sover i rummet bredvid). Jag är så förbaskat rastlös. Inte på så sätt att jag vill sysselsätta mig just nu men jag vill komma igång med mitt liv. Det känns som om jag står och stampar på samma ställe. 3½ månader kvar till England!

fredag 9 maj 2008

Korpstaden och Ladie's night


Det är fredag, solen skiner och jag sitter i ett dammigt vardagsrum och snorar när allt jag vill göra är att sitta på torget/i Hasselbacken/i Museiparken och dricka vitamindryck/take-awaykaffe/folköl med mina vänner. Nåväl, i kväll blir det Ladie's night på GG oavsett vad min hals/näsa säger. Före det kommer mina fina klassflickor hit för att grilla innan bussen går till staden.






Jag har avskytt Uddevalla. Jag har hatat att det är för litet, att invånarna är trångsynta och det faktum att det finns alldeles för lite för människor mellan 13 och 30 att göra här. Men sedan jag började gymnasiet och fick se alla de fina människorna som faktiskt finns här och insett att man alltid bara är ett stenkast ifrån några av de vackraste platserna i landet så har jag lärt mig att älska min hemstad. Felen och bristerna lyser kanske lite väl ofta igenom och jag vet att jag måste lämna för att söka lyckan någon annanstans men jag vet också att jag alltid kommer att återvända hem.

A untited nation of absoloute nonescence

Kate Nash tog orden och munnen på mig när det kom till att beskriva sin bästa vän. Hon har skrivit låten till sin bästa vän Laura, jag vill tillägna den till alla mina närmaste(Några av dem är på bilderna nedan, inte alla). Såhär känner jag för er.

I'm sorry we couldnt have breakfast before I left
I hope that the meeting went well
I miss your smile and I miss your company
I'm thinking of you on the train and
I'm thinking about you when I'm busy
I like you so much
I like the jumpers you wear
I like your teeth
And I like it when you cut your hair
I like getting drunk on Rose
Dark chocolate, roast dinners
Number one would be indulgence
Sending postcards, drawing pictures
Always remembering
Falling over, banging heads
Holes in both our tights
Bruises, both late
I forget but you always remember
Perfume fresh
Wooden floorboards
Wardrobes, charity shops and tube stops
Sisters, fights, tears and thoughts about the future
But lets stick to the present
Like sellotape wrapped up so tight
I love thinking about you
I've never laughed so hard
Felt so good, like a child
As free as a bird, a naked one
Spray me with the hose when it's too hot in the summer
Sweaty, clammy hands
Holding hands
So much crap in my bag
Too many things but we love keeping things
Letters, pictures, ripped out from magazines
Photos, memories, broken bits of jewelry
I'm convinced that one day I will make this into something cool
Makeup, dress-up
Tear and run down my face
Over my body, through my veins
Make my hair stand on ends
Give me goosebumps, confidence
A secret, I feel safe and warm and
I dont want to leave because
I'm back to when I was seven years old
Covered in glitter and smooth lines
Scratch, jump, run, fall and we're back up
Bread, I love eating bread
I love when you draw something and it's not dead
It moves off the page and round people's minds
You make other people laugh
But everything you do could make me cry
I want to feel, be, live, breathe, touch, see, fall, eat
Make glue, rip do, I want to be with you
I havent time for anybody else
I dont wanna be with them
I wanna move to our house in a field
Just tell me when and I'll be there
I'd drop everything for you
You are my best friend
I dont even have a boyfriend
My mind is occupied
My buzz is rocket high
Above the moon and back again
Who I love is you
You are the most unpretentious
The most fun, most exciting
I want to spend most of my time with you
Because you are the most worthwhile
You are the most cute, clever, and stupid
Hungry, energetic, passionate, scared, interesting
Like a film, made up person
I want to drink cream, eat chocolate
Get that nice suprise when the butter is un-salted
Eat salt out of the packet
Scream till I am blue in the face
Meet French people, go to the pictures
Show you my cobbled streets
Meet everybody that you could ever meet
Just so that they know that you are my best friend
And that you belong to me
Yeah, I know you think she's cute and funny
But er, actually she is not an I, she is a we
A united nation of absoloute nonescence
A community, neighbourhood watch
Firestation, theme park, space, time and energy
Talent, beauty, my best friend
They dont love you like I love you
The End.







torsdag 8 maj 2008

Mucoangin+Alvedon+Nezeril= kuckelimuck

Senaste Harrysbesöket (då var jag frisk och lyckligt ovetande om min stundande förkylning). Sanna, jag och Ogg.
Det känns som om hela mitt huvud är igentäppt och svullet. Härliga förkylning!

Det grämer mig faktiskt att jag inte är i skolan idag. I vanliga fall brukar jag tycka att det är rätt så skönt men jag vill inte missa en minut av den tiden om är kvar med Mp3b. Jag har aldrig tidigare trivts så jäkla bra med en klass och nu när vi närmar oss slutet så börjar det kännas i hjärtat. Studenten är galet nära nu.


tisdag 6 maj 2008

"I'll promise you things you could never prove"



Det är något med Wills musik som får mig att vilja trösta och bli tröstad. Jag älskar det.

söndag 4 maj 2008

Kära lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur

Oftast när jag tänker på min barndom så minns jag hur fantastiskt det var. Jag var inte precis något solskensbarn, men det kommer jag aldrig heller att bli. Det som var fantastiskt var lekarna med min syster, vår ofantligt stora(tyckte jag då) gräsmatta och de vuxnas samtal vi bordet som jag satt kvar och lyssnade förundrat på istället för att springa ut och leka någon jobbig tävlingslek á la Robinson med de andra barnen. Jag kan inte tänka tillbaka utan att bli lite vemodig över att jag aldrig kommer att få uppleva sådana stunder igen. Jag sörjer min förlorade barnsliga kreatvitet som kunde skapa fantastiska världar som var verkliga för att vi trodde på dem. Visst finns de kvar i mitt huvud men efter år av uppväxt så vet jag att de inte är på riktigt och jag kan aldrig leva i dem igen.

Bara en tanke.

(Pappa blir ett år äldre idag)

"Det knakade till i gungan när hon sparkade sig fram med fötterna på det morgondaggiga gräset. De små mjuka stråna kittlade hennes fötter på ett sätt som påminnde om saftdrickardagar. Saftdrickardagar med hemliga lekar, vattenslangsbad och trygga stadiga händer som plåstrade om hennes knän när grusgången slagit hål på dem. Dagar i maj."

torsdag 1 maj 2008


Maj är här och studenten närmar sig alldeles för snabbt och alldeles för långsamt på samma gång.


Idag åker jag och Elin till lilla London för att hälsa på Nina. Film, mys och Gloria, bättre kan man inte fira första maj!
(Will White spelar i Brighton ikväll och jag önskar att jag kunde varit där)