Jag älskar att lära mig saker. Jag älskar att veta saker och att pröva min kunskap. Jag älskar att försöka förstå hur jag och andra människor fungerar, både som individer och i sociala sammanhang. Egentligen vet jag att jag borde söka mig till ett yrke som stimulerar mig och har med ovan skrivna att göra. Men hur ska jag kunna göra det utan att hämta andan först? Jag beundrar verkligen er som sökt in till högskola redan och framförallt för att ni fortfarande känner er motiverade att plugga efter 12(!) år i skolan. Att läsa ämnen som inte intresserar eller att lära sig saker på skittorra sätt har sakta men säkert tagit död på min motivation. Hur ska jag kunna välja vad jag vill bli och ha kraft att läsa till det om all fakta som jag inte vill kunna ligger i vägen för det jag brinner för?
Om mindre än två veckor tar jag studenten med betyg som, om jag får säga det själv, inte i närheten speglar hur kapabel och smart jag faktiskt är. Jag att min potential är bra mycket högre än vad jag har visat på gymnasiet och jag vet inte riktigt var det gick fel. Kanske är det som det är när man är liten. Småbarn som tex lär sig att gå tidigt utvecklar språket senare och vice versa. Jag har utvecklats extremt mycket som person under de här tre åren och det kanske har hindrat mig från att verkligen lägga min själ i skolarbete. Allt annat har varit viktigare än skolan och trots allt så kan jag inte säga att jag ångrar någonting. Jag är hellre en stark person med dåliga betyg än lika osäker som jag var när jag var 16 år fast med 2.0 poäng.
Som vanligt kanske inte min text gjorde någon annan än mig själv klokare, jag behövde bara reda ut mina tankar.
(Talk Taxis är alldeles för bra för att vara utan skivbolag.)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar