7 år sedan
måndag 28 september 2009
söndag 27 september 2009
Lend me your hand and we'll conquer them all

Miami är fyllt till bristningsgränsen av nyfunna vänner som jag vet att jag kommer sakna väldigt mycket när kursen är slut. Från källarbunkern till rum nummer 16.
För att inte tala om min like från kollektivet på Lewes road. Det finns människor som det är meningen att man ska träffa.
Nästa vecka kommer min Elin och hälsar på. Hörde jag öl, kramar, skratt och Mumford and sons?
Jag saknar er i Uddevalla, Stockholm, Sunne, Skåne, Åmål och Göteborg, alltid alltid.
fredag 25 september 2009
"I'm Beyonce, I ain't no Kelly Rowland!"
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
måndag 21 september 2009
Syster, min syster
Åh finaste Josefine.
"Igår när jag stod på jobbet och hade tre timmar kvar och kände att tiden gick i slowmotion bestämde jag mig för att tänka på något/någon jag tyckte om och något jag ser fram emot. Självklart kom min syster upp i tankarna och min resa till Brighton. Jag längtar så mycket. Det ska bli så himla kul att vi kommer att umgås själva. Vi får chans att verkligen umgås. Hemma i Uddevalla har vi ofta så mycket med vårt eget och där går vi så mycket tillbaka i våra familjeroller, både gentemot våra föräldrar och varandra. Vi blir lillasyster och storasyster.
Första gången jag upplevde att vi möttes som systrar utan någonting före ordet syster var när jag hälsade på henne i London i våras. Jag åkte ner en dag före mamma och dom. Vi satt ute i trädgården hemma hos hennes värdfamilj som var borta över kvällen och drack var sin stellas. Vi var två trasiga, vilsna systrar. I behov att få prata med varandra. Båda var fyllda med sorg av olika anledningar och ingen kunde på samma sätt förstå mig som Jenny. Då. Eller någonsin.
Vi är två mycket olika systrar på många sätt. Vi reagerar på olika sätt, vi har olika sätt att hantera saker och ting och vi blir sedda av andra på extremt olika sätt, tror jag. Men vi har mycket gemensamt också. Vi är två tänkare. Vi tänker otroligt mycket. Och Vi känner otroligt mycket. Och oftast handlar vi genom våra känslor. Magkänslan styr.
så oavsett hur mycket vänner jag har som känner mig och kan läsa mig. Så finns det bara en som har alla bakgrundskunskaper. Det är Jenny. Vi vet hur vi var som små och hur vi har blivit uppfostrade. Vi vet vad saker och ting verkligen kan bero på.
Så nu har nedräkningen börjat. 21 okt bär det av till Brighton. Där ser jag framför mig att vi kommer utforska stan, dricka öl, fika, käka god mat men kanske framför allt prata mycket. Förhoppningsvis lite mer läkta än sist vi sågs. Annars ska vi plåstra om varandra.
Syster min Syster. Jag älskar dig."
Det här inlägget mötte mig nu när jag kom hem från skolan. Jag försökte skriva ett själv men det blev inte ens i närheten av det jag vill säga.
"Igår när jag stod på jobbet och hade tre timmar kvar och kände att tiden gick i slowmotion bestämde jag mig för att tänka på något/någon jag tyckte om och något jag ser fram emot. Självklart kom min syster upp i tankarna och min resa till Brighton. Jag längtar så mycket. Det ska bli så himla kul att vi kommer att umgås själva. Vi får chans att verkligen umgås. Hemma i Uddevalla har vi ofta så mycket med vårt eget och där går vi så mycket tillbaka i våra familjeroller, både gentemot våra föräldrar och varandra. Vi blir lillasyster och storasyster.
Första gången jag upplevde att vi möttes som systrar utan någonting före ordet syster var när jag hälsade på henne i London i våras. Jag åkte ner en dag före mamma och dom. Vi satt ute i trädgården hemma hos hennes värdfamilj som var borta över kvällen och drack var sin stellas. Vi var två trasiga, vilsna systrar. I behov att få prata med varandra. Båda var fyllda med sorg av olika anledningar och ingen kunde på samma sätt förstå mig som Jenny. Då. Eller någonsin.
Vi är två mycket olika systrar på många sätt. Vi reagerar på olika sätt, vi har olika sätt att hantera saker och ting och vi blir sedda av andra på extremt olika sätt, tror jag. Men vi har mycket gemensamt också. Vi är två tänkare. Vi tänker otroligt mycket. Och Vi känner otroligt mycket. Och oftast handlar vi genom våra känslor. Magkänslan styr.
så oavsett hur mycket vänner jag har som känner mig och kan läsa mig. Så finns det bara en som har alla bakgrundskunskaper. Det är Jenny. Vi vet hur vi var som små och hur vi har blivit uppfostrade. Vi vet vad saker och ting verkligen kan bero på.
Så nu har nedräkningen börjat. 21 okt bär det av till Brighton. Där ser jag framför mig att vi kommer utforska stan, dricka öl, fika, käka god mat men kanske framför allt prata mycket. Förhoppningsvis lite mer läkta än sist vi sågs. Annars ska vi plåstra om varandra.
Syster min Syster. Jag älskar dig."
Det här inlägget mötte mig nu när jag kom hem från skolan. Jag försökte skriva ett själv men det blev inte ens i närheten av det jag vill säga.
Så: Detsamma älskade, älskade syster.
söndag 20 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



