fredag 6 februari 2009

Bland Marmite och SAT's

Det har tagit mig ett bra tag att förstå det men det är när jag känner typiska och vardagliga Britain som jag verkligt och innerligt trivs. Töntiga uttryck, bake sales i Jakes skola, utbyte av ord med folk i matbutiken och liknande. Turistgrejerna och utelivet i all ära men det slår inte att till exempel sucka över hur krångligt det är när man ska välja secondary school i London.

Blir det kanske Brighton ändå? Nu vill jag det men så är jag ju rätt duktig på att change my mind också.

I dag/går hörde jag Helenas röst för första gången sen i somras och gud vad jag saknar henne.

Tack för Skypesamtalet, Josie-Grosie. Lycka är att ha och vara en syster.

Inga kommentarer: