Det har tagit mig ett bra tag att förstå det men det är när jag känner typiska och vardagliga Britain som jag verkligt och innerligt trivs. Töntiga uttryck, bake sales i Jakes skola, utbyte av ord med folk i matbutiken och liknande. Turistgrejerna och utelivet i all ära men det slår inte att till exempel sucka över hur krångligt det är när man ska välja secondary school i London.
Blir det kanske Brighton ändå? Nu vill jag det men så är jag ju rätt duktig på att change my mind också.
I dag/går hörde jag Helenas röst för första gången sen i somras och gud vad jag saknar henne.
Tack för Skypesamtalet, Josie-Grosie. Lycka är att ha och vara en syster.
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar