"Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam"

Jobbet är i gång igen och tacka gode gud för det. En sak som jag har lärt mig här är hur bra det är för mig med en vardag och ansvar. Struktur. Om jag inte har det så har min pisces-hjärna en förmåga att sväva iväg lite väl långt. 

Mina hjärtan Bella och Tarre var ju på besök över helgen och det var inte lätt att säga hej då i lördags natt. Vi pratade mycket om nutid och framtid och blev nostalgiska över dåtiden. De första åren vi var vänner var turbulenta, som alla 14- och 15-åringars liv vanligtvis är. Vi och våran grupp av orginal (kallad "Ligan", först elakt av vissa andra sen tog vi till oss namnet och gjorde det till vårt. En liten vinst.) gillade nästan bara varandra. Även om den tiden var jobbig på många sätt och av flera anledningar så hade jag fruktansvärt roligt på grund av de tjejerna. Vi gick inte isär när vi gick med varandra är vad jag vill ha sagt. Och det stämmer fortfarande.

Nina är tillbaka i London där jag en smula själviskt tycker att hon hör hemma. Vi hade en tre och en halv timma lång fika och catch up på Starbucks i dag. Ämnen som avhandlades var bland tusen andra Irländska chavs, resplaner och den mest underhållande danska TV-produktionen någonsin, Unga Mödrar. Malou-Stella. Herregud. 

Vad du har varit saknad här, Nina.

Tarre:

Självklart fixar jag skorna! Jag mailar mitt kontonummer till dig.