Ny dag, nya möjligheter och solen skiner över Härvelgränd, genom mina fula bruna persienner. Jag har inte sovit ens en liten minut i natt, jag har varit så pigg som jag bara kan vara vid vargatimmen. Men vad göra åt det nu?
Nya möjligheter var det ja. Om sisådär en timme sitter jag mittemot min nya(första) handläggare på arbetsförmedlingen och får reda på vad det finns för spännande utmanande yrken att välja och vraka bland här i hjärtat av Bohuslän. Eller något sådant. Skitsamma, jag får i alla fall träffa en människa som inte är min mor eller bror efter mina dagar i karantän.
Herregud, vilken ironisk och smått bitter ton det blev genom hela inlägget nu, det var inte alls min avsikt. Det var det faktiskt inte. Solen skiner ju. Och förhoppningsvis får jag träffa Christina och Noel i morgon(jag har saknat er så!). För att inte tala om helgen Tarre, Tommy och jag kommer ha i Oslo! Nog finns det hundra anledningar att inte vara bitter en dag som denna.
1 kommentar:
Jenny! Bloggosfären är allt bra liten (måhända för liten?) ibland. Men körtelfeber. Aj! Det hade jag en sommar när jag var typ femton. Mindre kul. Lycka till med jobbsökandet och allt annat post-Brighton!
PS. Snygg Håkan-referens! DS.
Skicka en kommentar