"Om hon hade varit lite större, tänkte farmorn. Helst en hel del större så kunde jag talat om för henne att jag förstår hur hemskt det är. Här kommer man in hals över huvud i ett kompakt sammanhang av folk som alltid har levat ihop och med ägandets vana har rört sig kring varandra på en mark som de känner och kan och vet och varje litet hot mot det de är vana vid gör dem bara ännu mer kompakta och säkra. En ö kan bli förfärlig för den som nalkas utifrån. Allting är färdigt, var och en har sin plats, egensinnigt, lugnt och självtillräckligt. Innanför deras stränder fungerar allt enligt ritualer som är stenhårda av upprepning och samtidigt strövar de igenom sina dagar så nyckfullt och tillfälligt som om världen tog slut vid horisonten". (Sommarboken, Tove Jansson)