En helg i Åmål hos Amanda var bra för mig. Hennes pappa är så mysig och damen själv är heller inte så dum. Hon visade mig runt i staden, bland annat hennes högstadieskola. Det är alltid konstigt att vara tillbaka på skolor man har gått på, det känns konstigt att det går omkring nya människor i korridorer som var ens egna.

Jag vill inte tänka på skolan men jag måste stå ut i två veckor till. Efter nationella så kommer jag mer eller mindre ge upp, det är ingen idé att försöka rädda några betyg som jag inte bryr mig om. Jag tänker aldrig mer plugga för poäng när det är kunskap jag vill ha.

Snart är alla au pairpapper klara att skicka och jag har aldrig varit så säker på någonting i hela mitt liv. England kommer bli mitt hem i ett år, så är det bara.

Pojkar, pojkar, pojkar