torsdag 10 april 2008

X-ray

(Musik ska kännas)


Är det inte lustigt hur livet bara går? Saker händer och får konsekvenser och så är det med det. Det finns ingen tid att stanna upp och reflektera. Det är väl ofta så att man inte vill reflektera, man vill hellre hålla för öronen, blunda och skynda vidare.


Jag vill gärna vara kvick, rolig och positiv. Eller så är jag upprörd och beklagande. Men inte hela tiden. Somliga dagar kommer jag av mig och bara ler trött och tänker "Inte idag, hjärtat. I dag orkar jag bara reflektera i min ensamhet" när jag blir tillfrågad att göra något.


Listor i mitt huvud och inte på papper är vad jag gör. Då är man fri att glömma/förtränga om jag blev frestad att göra något annat. Det fungerar sådär. Det försvinner förvisso från mitt huvud men istället så samlas det som en svidande klump i min maggrop. Hjärtat ska vi inte ens tala om.


Jag vet vad jag längtar efter men inte kan/vill/vågar tänka på. Det gör inte ont längre, jag tror att jag är avtrubbad. Jag håller för mina öron, blundar och skyndar vidare nu.

Inga kommentarer: