Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen
där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen
Och vi såg på de unga och glömska, i båtar och i varandras armar
och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande"
jag stod där med ögonen slutna
Så som man gör inför långa vägar
jag saknar inte mycket
Men jag saknar illussionen
Av att vad som helst kan hända
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann
Jag var slut när du hittade mig i GBG-regn
Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Du stod i dörren och sa, är det här allt det bli så dör jag
Lillebror bli aldrig som jag
Alla är äldre nu och ser efter varann
Dom har molnen i famnen
Men du skriver ord som mord i handen
åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
och jag vet att allt är falskt och bedrägeri
men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar
Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
Andra Långgatan-flickorna med hjärtat av på mitten
Vi skulle stjäla allt
Och slänga bort det igen
nu finns det inget värt att stjäla
men du - du sätter höstsolen i eld
Och jag var ingen
du var aprilhimlen
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon
Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
Vad skönt att veta, min vän?
När du tappar förståndet
Du inser snart igen,
att det inte är första gången
jag går inte isär
när jag går med dig
Och allt vi uppfann, dom gör allt det där igen
Men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen
Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
Kan jag gå med dig hem från bussen?
Kan du möta mig på bänken där vi delade den första folkölen?
Jag kommer inte höra av mig igen, och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Du säger att kärleken, aldrig var till för dig.
Att du aldrig känt vinden, högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig.
Varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt. Natten lång om du älskade en gång.
Och kanske älskar än, spelar den nån roll? Nej, kanske ingen, kanske allt egentligen.
Jag måste sova tills vintern är borta
Jag måste säga nåt idag innan jag somnar
Jag måste dricka nåt innan jag vågar prata
Och när jag borde prata har jag redan somnat
Och du - så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter
Bara Håkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar