Kulturvetare

Kommer ni ihåg i våras när jag våndades över vad jag skulle söka för utbildning? Då stod det emellan Engelska A här i Brighton och Socionomutbildningen i Lund. Ja, det blev ju Brighton och det var ju för väl. Det blev helt rätt.
Nästa höst vill jag börja plugga "på riktigt" men det kommer inte bli till socionom. Anledningen för att jag ville läsa det var ju att i slutändan bli psykoterapeut men nu känns det inte som att det är värt att gå den långa krångliga vägen. Visst hade det passat mig att bli psykoterapeut och intressant hade det utan tvekan varit, men det hade nog kunnat knäcka mig. Det kräver en stabilare person. Inte för att jag är totalt instabil men gudarna vet att jag inte är okrossbar. Och jag vill ha ett jobb som är lika roligt som det är intressant.
Vi håller på med grammatik i skolan nu och jag spyr på det. Det suger ut glädjen i skrivande och språk. Det är påhittade regler och namn som kväver det vackra som ord, meningar och texter annars är. Jag läser fan hellre matte än grammatik, and that's saying something. Så igår, efter en två timmar lång lektion av tortyren som är grammatik(okej, kanske en liten överdrift men...) så väntade två timmar av American Culture. Natt och dag!
Kultur är så givande, så intressant och så jävla roligt. Det är både hjärna och hjärta. Historia, nutid och framtid. Känslor och människors öden.

Det vill jag jobba med. Kultur! Det känns så självklart.

(Christina, vilka utbildningar har du funderat på? Vi måste prata om det när du och Tarre kommer hit!)