torsdag 10 april 2008

X-ray

(Musik ska kännas)


Är det inte lustigt hur livet bara går? Saker händer och får konsekvenser och så är det med det. Det finns ingen tid att stanna upp och reflektera. Det är väl ofta så att man inte vill reflektera, man vill hellre hålla för öronen, blunda och skynda vidare.


Jag vill gärna vara kvick, rolig och positiv. Eller så är jag upprörd och beklagande. Men inte hela tiden. Somliga dagar kommer jag av mig och bara ler trött och tänker "Inte idag, hjärtat. I dag orkar jag bara reflektera i min ensamhet" när jag blir tillfrågad att göra något.


Listor i mitt huvud och inte på papper är vad jag gör. Då är man fri att glömma/förtränga om jag blev frestad att göra något annat. Det fungerar sådär. Det försvinner förvisso från mitt huvud men istället så samlas det som en svidande klump i min maggrop. Hjärtat ska vi inte ens tala om.


Jag vet vad jag längtar efter men inte kan/vill/vågar tänka på. Det gör inte ont längre, jag tror att jag är avtrubbad. Jag håller för mina öron, blundar och skyndar vidare nu.

måndag 14 januari 2008

Learning lines


Okej, jag blir sämre och sämre på att skriva här. Men eftersom jag gissar att ingen faktiskt läser så behöver jag inte be om ursäkt.


Skolan har börjat igen, termin 24 av 24. Inte fy skam. Jag har inset att jag måste ta ett rejält tag i kragen om detta ska funka. Man har bara sig själv att skylla.


Mina högtalare går varma av Britpop som värmer själen och buffrar mot verklighetens krav när jag inte orkar. Missförstå mig inte, det är inte synd om mig på något sätt. Jag är bara lat och omotiverad och får som sagt skylla mig själv. Men verklighetsflykt är min starkaste sida, på gott och ont.


Det finns två män i mitt liv just nu och dem heter Harry Potter och Jack Peñate. Kravlös kärlek.


"i lost my head when i found my heart

but now with neither i've fallen all apart

with this voice and chord i'll tell you from the start

she never wanted me,she never wanted me.


i act stupid, due to cupid

my love's rooted,

you'll have to dig down deep,

mixed emotion, fixed devotion,

your magic potion you sprinkle as i sleep.


i can't wait for another second minute or hour

i can't wait it's all your choice it's in your power"

fredag 21 december 2007

"JERRY! JERRY! JERRY!"

Åh vad länge sedan det var jag skrev nu! Det enda jag kan skylla på är att jag har varit upptagen med att leva, vilket enligt mig är en väldigt bra ursäkt.

Skolan är slut för terminen och det känns skönt med en liten paus och träffa Josie igen, hon kommer hem över lovet.

För tillfället sitter jag, Elin och Sanna i soffan hos mor och ser på Jerry Springer. Det blir inte mer degigt än så.

tisdag 27 november 2007

Favorite waste of time


Det är underligt när man kommer på sig själv med att ha en helt annan känsla över något än vad man hade för bara ett par veckor sedan. Jag har nästan aldrig varit med om att jag vaknar upp på morgonen och verkligen vill gå till skolan. Det brukar bara hända efter sommarlov och om det är något speciellt roligt som händer. Men i helgen kände jag att jag inte behövde den. Förstår ni? Helgen är helig för mig och nu förstår jag ingenting. Men inte sörjer jag för det.


Vi hade bara en lektion idag, Psykologi B. Sandra och jag satt framför två killar som hade mundiarré. Det är vid sådana tillfällen jag önskar att man hade ett par teskedar mer mod så man kunde vända sig om och be dem hålla sina mellanstadieåsikter för sig själv.


Efter skolan(och efter ca 3 timmar i skolcaféet) gick jag, Sanna och Elin till Cactuz och drack spiced chailatte(smakar ungefär som om välkryddade pepparkakor kokats i mjölk - alltså himmelskt) och pratade. Vi avhandlade de obligatoriska ämnena; framtiden, kärleken, kroppsideal och självkänsla. Vi hann även med Sinclair vs Agneberg och konstiga grannar. Fika - mitt absoluta favorittidsfördriv.


I Svenskan ska vi läsa en bok från någon 1800-tals författare. Jag läser "Jane Eyre" av Charlotte Brontë. LÄS!


/ Jenny

tisdag 20 november 2007

Sound of crickets

Nu är man ledig från skolan men Jenny är här ändå. Jag är riktigt stolt. Radioprogram måste planeras och projektarbete måste kickas igång. Då får man ställa upp.

Ingen krogen i helgen, fredagen blev för intensiv. Plånboken är tom men sjunde Potterboken på svenska ska inhandlas inatt. Två exemplar faktiskt, jag är en bra kompis så Sandra ska få en också.

Kaffe, kaffe, kaffe. Tack gud för en snäll ljudlärare.

onsdag 14 november 2007

"Det blev inte den succé han hade hoppats på"

Oggy vid mixerbordet
Idag skulle jag få sova ut. Skolan börjar inte förren kvart över tolv, och jag hade kunnat gå upp ur min varma säng klockan halv elva. Men det ville inte min kropp veta av. Kvart över sex slår jag upp ögonen och är helt klarvaken. Så nu sitter jag i skolan samma tid som jag hade tänkt att vakna.


Men som det sägs så finns det ju inget ont som inte för något gott med sig. Nere vid bussen träffade jag på Frida som jag inte har pratat med på flera veckor. I morgon har vi bokat in kladdkakebak hemma hos henne. Det var absolut inte igår.


Skolan snurrar på och ikväll ska jag plugga historia. Det blir till att rota fram nån skiva med klassisk musik och sätta mig borta hos farmor. Jag har märkt att det går så mycket enklare att plugga om man har instrumental musik i bakgrunden och ett riktigt skrivbord att sitta vid.


Vi ska sända på ljudlektionen idag så om du har vägarna förbi Sinclair idag vid halv ett så tycker jag att du ska lyssna.


/ Jenny

lördag 10 november 2007

"Never trust anything that can think for itself if you can't see where it keeps it's brain"

The Maraurders
Natten till lördag är här och veckan har varit segare än Rollo. Jag som var så uppspelt(nåja) över att skolan skulle dra igång igen och så blir det platt fall. Nästa vecka ska jag till skolan, sjuk eller inte.


Nu efter praktiken kommer det vara en massa saker i skolan att ta tag i och ännu fler projekt, prov och hemtentor drar is coming up. Jag bli alltid panikstessad under sådana perioder eftersom att jag har den sämsta möjliga studietekniken. När det är låt oss säga två veckor kvar till deadline på en uppgift så tar jag det kolungt. Jag skjuter upp och skjuter upp till dagen eller ett par dagar före, då tokpluggas det eller görs inte alls och det blir ingen glad av. Nu har det kommit till min kännedom att man, hör och häpna, kan dela upp pluggande över hela tiden man har på sig så att man slipper gnissla tänder och slita bort hårtussar från sitt huvud i ren frustration för att man är så dum att man pressar tidsfristen till bristningsgränsen. Jag tänker pröva det.


I övrigt är allt ganska stilla. Allt rullar på som det ska och det får det att krypa i mig. Det känns fel, som om att det som är nu är lugnet före stormen. Jag hoppas att det blir en bra storm som inte förstör, bara ändrar om.


När alla andra är ute och roar sig på krogen roar jag mig med att lyssna på MuggleCast, letar bra HP fan fiction och dricker litervis med te. Det är mysigt.


/ Jenny

torsdag 8 november 2007

Shake the disease

Jag i min jättehalsduk



Nyvaken. Jag hatar att vara sjuk(som om någon älskar det). Jag vill inte missa någonting.



Istället för att ligga här och klaga, som jag är väldigt bra på, så ska jag ta mig i kragen och åka in till stan. Munderad med min jättehalsduk, nyduschat hår och esberitox ska jag möta upp med vänner på Yerba och fika. Hjältemodigt, inte sant?



Projektarbetet måste dras igång snart så jag får inte vara sjuk, jag vill sampla ljud och klippa ihop det till en sjuk ljudfilm tillsammans med Elin. Det måste bara bli bra.



/Jenny

onsdag 7 november 2007

Jenny and mono sitting in a tree...


I Lördags efter konserten och efterfesten(och efter-efterfesten) så hade jag ganska ont i halsen. Inte så konstigt tänkte jag då. Har man stått och skrikigt som ett Darin-fan och varit vaken till halv sex på morgonen känner man sig ju oftast ganska krasslig. Men det gick inte över i söndags och i måndags såg mitt svalg ut som sju svåra år. I går var det ingen skillnad så idag gick jag till doktorn. Det visade sig att jag troligtvis har körtelfeber(eller hångelsjukan som det kallas pga att det oftast smittas via kyssar). Dem var iofs inte säkra, det kan vara nån sorts virus också men vad det än är så finns det ingenting man kan göra åt saken. Det är bara att vänta ut.


Anyhow, när läkaren berättade för mig att hon trodde att det var körtelfeber fick jag hålla mig för skratt. Det är väl kanske inte den reaktionen man förväntar sig av en patient så jag höll tyst. Det roliga var att jag vet vem som har smittat mig. Egentligen var hela den här historien meningslös eftersom jag inte tänker berätta vem, men va fan, det är min blogg och jag antar att det bara är jag som läser den så jag gör som jag vill. Ha ha.


Kissing disease eller inte, i morgon ska jag in till stan och hänga med dom coola kidsen, aka Sandra, Elin, Ogg och Zedit. Lite kul får man väl ha även om man har 30-40 grader. Miiinst.
/ Jenny

fredag 2 november 2007

En av alla dom


Jag, Amanda och Jennse, 16 år


När jag var 14 år, hjärtekrossad och missförstådd av hela världen(hm...) så fann jag mannen som skulle komma att bli som skyddande bomull runt mina taggiga tonår. Min storasysters kompis hade blivit tagen av denne rödhåriga Linköpingson så min syster spelade en låt för mig. Jag var på den tiden helt tagen av hiphop och förstod först inte vad som var så jävla speciellt med en svensk singer/songwriter. Men efter ett tag växte det i mig och jag lyssnade praktiskt taget inte på någon annan artist under två års tid. Första gången jag såg honom live var jag fullkomligt salig. Ikväll spelar Lars Winnerbäck i Uddevalla och jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag ser honom nu. Men jag börjar bli lika upprymd nu som jag var för fyra år sedan, när Lasse var hela min värld.





"Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen

Vad gjorde mig så förfärligt glad

när vi gick i förhoppningar som drömmarom stearinljus och varm choklad

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Tänk om vi inte gått i några vattenpölarsom smala ben och kängor trampat i

Allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Nu har jag gått den vägen igen

Men det var inte samma sak, saknar någon vän

Jag önskar att det vore nån annan

Jag anar vem

Jag vet bara en"


(Lars Winnerbäck - Nån annan)