onsdag 21 januari 2009

Att fixa en onsdag

  • Tvätta kläder. Jag har inte orkat tvätta annat än underkläder i två... okej, tre veckor. 
  • Flytta mina kläder från golvet till garderoben. Hmpf, troligt.
  • Klura ut hur jag ska betala anmälningsavgiften till högskoleprovet. Vem fan använder sig av checkar år 2009? Jo, britterna.
  • Hämta Jakey och Ralph från skolan.
  • Tillaga kyckling. Det värsta man kan laga för att bjuda andra på egentligen. Är den inte genomstekt så kanske man har bjudit på en matförgiftning.
  • Se en film på Odeon i Muswell. De andra ska se Slumdog millionare men eftersom jag såg den i lördags(4/5, rekommenderas) så får det bli något annat för mig. 
  • Somna i tid

tisdag 20 januari 2009

De har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt

Nu har jag skickat ett mail till Svenska skolan angående högskoleprovet och anmält mig till Högskoleprovsguidens utbildning. Avd. "Att ta sig i kragen"

Jag lyssnar på Håkan Hellström, minns och ser framåt.

Kom, kom atombomb om vi nångång, nånsin blir som dom.

Ingen annan än Håkan

Du säger att kärleken, aldrig var till för dig.
Att du aldrig känt vinden, högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig.
Varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt.
 Natten lång om du älskade en gång.
Och kanske älskar än, spelar den nån roll? 
Nej, kanske ingen, kanske allt egentligen.

måndag 19 januari 2009

Måndagstankar

Varannan måndag och varannan torsdag har jag eftermiddagen fri och i dag var det dax igen. Efter morgonpasset var klart for jag raka vägen hem till Sanna för kaffe och konversation. 
Jag har sagt det förut och jag kommer fortsätta att säga det; Sanna är löjligt klok för sina blygsamma 19 år på jorden. Det är alltid ett nöje att prata om livet i litet och stort med henne. 

Som om hur det känns att vara en utlänning i ett land som inte är särskilt främmande, med vetskapen om att ett relativt orört Sverige väntar på oss. Tryggheten finns kvar för oss och vi kan vända hem när vi vill. Vi blir mottagna med öppna armar av det här landet och ändå känner vi i magen att vi inte är hemma. Hur måste det då inte kännas för de som inte kan återvända hem? De som i själ och hjärta längtar efter det som är en så stor del av det de är, sitt hemland. 

När jag går in i en bokaffär eller ett bibliotek här i London så kan jag aldrig låta bli att gå till res- och språkavdelningen för att se om det finns några böcker om Sverige eller svenska. Mina vänner här är svenskar och vi pratar så klart svenska med varandra. Vi förstår och gör oss förstådda på engelska utan stora problem och vi ser likadana ut som britter. Och ändå kan vi inte helt identifiera oss med varandra. Vi har åkt hit frivilligt och för att ha roligt medan de flesta som invandrat till Sverige inte har haft något val och många KAN inte åka hem igen även om de vill. Och så får de leva med människors fördomar och ovilja. 

Det känns så hopplöst att tänka på. Men jag hoppas att jag aldrig glömmer hur det känns att längta, och att föreställa mig hur det hade varit om jag inte hade kunnat återvända hem.

fredag 16 januari 2009

Till: Maja Helena Gunilla Falk Mäki, Nya Zeeland Från: Jenny Sofia Alfredsson, UK

Kom vi flyttar Tilda, kom vi flyttar bort 
vi behöver inte vara här något mera 
Kom vi flyttar Tilda, vad ska vi göra här? 
Festa, shoppa, supa, konsumera? 
Nej, kom vi flyttar Tilda 
Flyttar härifrån till en plats där sånt som vi är flera
Kom vi flyttar Tilda ingen saknar oss ändå, 
bara åka inte reflektera
Nej, bara åka inte reflektera

För dom är fina, vi är fula 
Dom är glada, vi är sura 
Dom är nöjda, vi vill mera 
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera

Men Jag och Tilda packa våra väskor för att gå och
Sen cykla vi iväg emot stationen 
och vi slängde våra cyklar 
och slängde oss på ett tåg 
och gömde oss under restaurangvagnborden 
så konduktören såg oss ej 
Tur för Tilda och för mig 
SJ är så dyrt att resa med 
och slutstationen Helsingborg 
tog en buss mot Trelleborg 
där finns det båtar man kan åka med
Och där finns det båtar man kan åka med

För dom är fina vi är fula 
Dom är glada, vi är sura 
Dom är nöjda, vi vill mera 
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera

Där stod vi på en hamn och vi titta på varann 
sen vände vi oss mot det stora havet 
Alla båtarna omkring blev tysta hördes ingenting 
vi hörde bara tankarna som undra
om det nånsin skulle finnas någon plats för mig och Tilda 
Och vi båda bara undrade, hon tog min hand och 
vi båda blundade 
Vågor lockade vi hoppades ner i vattnet 
Vi båda hoppade, ner i vattnet vi båda hoppade
Ner i vattnet vi båda hoppade

Hur skulle världen se ut om alla människor lyckades hela tiden?

Nu var det helt plötsligt fredag igen. Veckan har varit lugn och riktigt rolig! I tisdags satt jag baby(vår skruvade försvenskning av babysit/sat. T ex "Jag kan inte i kväll, jag ska sitta baby) hos en annan familj och fick på det viset 20 pund extra att röra mig med. Det tackar vi för.

I onsdags gick jag, Maria, Marie och Sara på bio för halva priset, tack vare Orange. Filmen var "Bride wars", en total no brainer vilket var skönt. Ibland vill man bli omskakad och ibland vill man slippa tänka efter bland klyschor och puttinutt. Inget fel i det.

Vi har förlåtit personalen på O'Neill's och igår möttes Sara, Nina, Catrin och jag där för att äta. Och om vi åt. Chokladkaka, jo jag tackar ja.

Jag tror att jag börjar lose it. I går glömde jag att ta på mig kjolen på morgonen. jag åkte alltså och lämnade Jake i skolan utan kjol. Då är det tur att man har en knälång vinterkappa.

tisdag 13 januari 2009

I want to be held by those arms



Alpha Shallows.

Förstår ni vad jag menar?

You'll work my heart till it's raw

Jens Lekman och The Felice Brothers spelas på Spotify. Finfint.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för mina tanka går i samma banor som de har gått i länge. Framtiden. Det går inte att låta bli att klura och planera. Nutid får lite tid och plats i mitt huvud. Jag gör i nutid och tänker i dåtid och framtid. Det är väl bara att gilla läget.

Alpha Shallows - Laura Marling spelas nu och jag slutar aldrig att förundras.
 

måndag 12 januari 2009

fredag 9 januari 2009

My heart is like a magnet for hearts like yours

Jag har en minipaus i städningen och tänkte att jag skulle tillfredställa mina läsare med ett blogginlägg. Mina vänner och min familj vill säga, för jag antar att det bara är ni som läser och det duger gott och väl för mig. Jag saknar er. Hur har ni det?

Jag har varit tillbaka i UK i en och en halv vecka nu och det har flutit på bra här på ön. Idag fick jag årets första lön som mestadels ska sparas till medlemskap på fitness first. Resten ska eventuellt gå till bio i morgon och en feast på Starbucks på söndag med mina flickor. 

Spotify är skiten.

Julen hemma i Uddevalla var den bästa någonsin. Det är helt er förtjänst, kära vänner. 

Jag saknar er. Sa jag att jag saknar er? Jag saknar er.