Why, oh why, would I wanna be anywhere else?

I fredags åkte jag och Elin till London för första gången. Det var minst sagt kärlek vid första ögonkastet. På tåget från flygplatsen satt vi med näsorna klistrade mot rutan och anglofilerna i oss jublade högre och högre för varje meter vi åkte.

Vädret var, till vår stora fövåning, jättefint. Efter att vi hade lämnat väskorna på hotellet gick vi till Oxford street som var det enda vi inte gillade på hela resan. Det var BARA turister överallt och stressigt som fan. Så vi tröttnade rätt fort och gick till en liten butik i Paddington och köpte kakor och gick till Hyde park och åt upp dem. På lördagen åkte vi till Covent garden för att gå på en liten au pair-träff. Förutom att vi tog trapporna upp från tunnelbanestationen (den sämsta idén någonsin, 139 trappsteg, behöver jag säga mer?) så var det väldigt roligt! Efter ett par timmar av fika och prat åkte vi till Finsbury park för att träffa Elins familj. Huset var mysigt, Elins rum var perfekt och familjen var störtskön.

Söndagen var festivaldag! Noah and the whale = en liten och för kort dröm, The Maccabees = Hugo Whites söta leende, dåliga ljudtekniker, favoritlåtarna, killen bakom mig som sa "I think we're in love", spelshemat som jag lyckades få och allt jag hade hoppats på.

I måndags ville vi inte åka till Sverige igen men på lördag flyttar vi dit och det är det enda jag kan tänka på just nu.

Ps. Jag var hos sjukgymnasten för att kolla vad som är fel på min rygg i morse. Tydligen är min bröstkorg större på höger sida, jag är stel i mitten på ryggen och jag har överrörliga leder. För att få stabilitet borde jag börja träna pilates och/eller yoga. Styrketräning, body pump och liknande kan vara direkt skadligt eftersom att jag är överrörlig. Sjukgymnasten sa att det är troligtvis därför jag inte gillar sån träning. Kroppen känner att det kan vara farligt. Och jag som bara trodde att jag tyckte att det var tråkigt. Nu vet jag vad som är fel i alla fall!